torsdag 12 augusti 2010

Pestkyrkogården och Selo kammare








Två platser efter vägen mellan Sund och Norra Vi

NORRA VI
Ta med kaffekorgen och ge er ut på en liten tur för lite historisk spis i Ydrehistoria. Ni behöver inte åka långt, i Ydre finns nära nog en sägen om varje göl och varje grotta.

Det är inte svårt att hitta till pestkyrkogården. Jag svängde in mot Norra Vi vid Sunds kyrka. Där åkte jag cirka 6 kilometer tills det stod pestkyrkogård på en skylt till höger. Då befann jag mig vid Högmåla, cirka två kilometer väster om Norra Vis kyrka. Man måste köra igenom en gård för att komma rätt. Skyltar finns med små kors, bara att följa.

Snart nog visade det sig vara en väldigt liten kyrkogård. Kanske den minsta i landet?
Myndigheterna påbjöd att särskilda kyrkogårdar skulle inrättas då den asiatiska pesten började härja i Sverige. 25 oktober 1711 dog bonden Måns Persson som den allra förste i bygden i pesten. Han kom att följas av sina barn. Endast hustrun överlevde.
Farsoten härjade vidare i bygden, men det står oklart var de övriga döda begrovs. Pestkyrkogården i Högmåla lär vara den enda kända pestkyrkogården i Ydre. Naturligtvis kan det ha funnits fler, som nu fallit i glömska.

En gammal sägen påstår att hustrun satte sig på kanten av graven efter att ha begravt sin familj. Där skulle hon ha inväntat döden och sedan trillat ner själv däri.
Det finns en sten på graven som restes fyra år senare. Det är inte känt vem som reste den. Var det hustrun? Dog hon där vid graven eller levde hon vidare? Ja, detta kanske är ett fall för någon nyfiken släktforskare att ta reda på.
Pestkyrkogården är speciell och värd ett besök.

Runt graven sitter ett staket som även omgärdar en gammal lönn som sett sina friskare dagar. I gravens omedelbara närhet finns en trädgårdsbänk för den som vill sitta ner en stund med en kaffekorg och kanske fundera över bonden Måns Perssons livsöde.
Selo berg
När man så vill fara vidare och beger sig samma väg tillbaka, så ska ni absolut svänga upp mot Selos berg. Kroppen bör fungera något sånär om man ska kunna ta sig den ganska branta vandringen upp till den grotta, där stortjuven Selo lär ha bott, som i dag kallas Selo kammare.
Under tio års tid gäckade han bygden med sina stöldräder i början av 1800-talet.
Han begav sig till storstäder och sålde sitt tjuvgods och levde herreliv för slantarna, till det var dags att stjäla igen.
Det sägs att det placerats ut soldater som vaktposter för att få tag i tjuven och att Selo klädd till herreman, hade ridit förbi och vinkat och ropat:
-Selo hälsar, och det är jag!
Han lär ha retat gallfeber på rättvisans män i skogarna. Han infångades till slut och dömdes till livstids fängelse vid Ydre och Kinda häradsrätt.
Det sägs att han alltid kom till häst och efter att ha gått uppför berget och till slut nått den vackra utsiktspunkten strax ovanför kammaren, så tänker jag att han måste även ha varit en duktig hästkarl, denne Selo.

Fakta:
Det första dödsfallet i Ydre under pestens härjningar skedde den 25 oktober 1711.
Smittan kom sannolikt in via Karl den XII:s hemvändande trupper och spreds längs kuststräckorna.
Norrköping miste 2100 invånare mellan 1710 och 1711.
Skänninge miste hela 500 personer av sina totala 700 invånare under peståren.
Få pestkyrkogårdar har bevarats så som den vid Högmåla gård, som legat under gårdens olika ägares vingars beskydd.
Spökerier sägs ha ägt rum vid platsen då det gamla staketet revs 1920. På natten lär det ha hörts ett bankande och snickrande. Dagen efter syntes ingenting och bonden fick då brått att göra ett nytt staket. Sedan fick han sova lugnt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar