lördag 16 oktober 2010

Nyckelharpa slog an i Askeryd






I Askeryds kyrka värmde och berörde riksspelmannen Åsa Jinder vid många själar

Hon är inte bara riksspelman utan också rikskändis Åsa Jinder som i 34 år underhållit och skapat. Hon skulle bli författare och det blev hon, men hon blev också artist, kompositör, textförfattare, producent, musikarrangör. Skrivandet är fortfarande nummer ett.
-Skriva är den svåraste uttrycksformen för mig, men också den roligaste, säger Åsa Jinder.
Nyckelharpan såg hon växa fram i barndomshemmet då hennes pappa byggde den. Hon spelade på den i smyg och övade in pappans repertoar. En dag frågade han alla barnen vem det var som spelade på harpan och Åsa trädde fram. Då togs hon med till en lärare där hon undervisades i ett och ett halvt år. Som 15-åring släpades hon med av pappan, till en jury på åtta åldersstigna herrar. Hon skulle provspela för att bli riksspelman och det blev hon. Hon mottog Zornmärket i silver och blev därmed landets yngsta riksspelman. Hon är också den enda nyckelharpsspelerskan som kan leva på sin musik och sitt skapande.
-Bredden har gjort att jag överlevt, säger hon.
Åsa Jinder är jordnära, glad och framåt. Hon säger att hon gärna säger ja till saker och då händer det allt möjligt. Hon har mött många inspirerande människor genom åren och arbetat med många av de stora.
En spelning hon gärna berättar om är när hennes egna musiker var på semester och Benny Andersson satte sig vid pianot som vikarie.
-Han spelade så fantastiskt vackert, utbrister Åsa med glitter i sina ögon. Ett annat kärt minne är den spelning hon tackade ja till vid en middag. Mer information skulle hon få en vecka innan det var dags. När så telefonen ringde fick hon veta att det var på kronprinsessan Victorias och Daniels förlovningsmiddag hon skulle framträda vid. De hade särskilt önskat sig två sånger. Det var Av längtan till dig och Nu är tid att leva. När Åsa sjöng, så sjöng Victoria med, samtidigt som hon strök Daniels kind och detta berörde Åsa starkt.
-Det var en stor ära att få sjunga för det blivande brudparet, säger Åsa.
I den nära fullsatta kyrkan i Askeryd i lördags varvades det med körsång framförd av Askeryds kyrkokör, samt solosång och ackompanjemang på gitarr av Jonas Otter, Åsas make och sång och musik av och med Åsa Jinder. Det blev stående ovationer då hon avslutade den mörka och kyliga höstkvällen med just Av längtan till dig som föregicks av hennes svenska version av You raise me up; Rör vid min själ.

söndag 26 september 2010

Hoffmaestro & Chraa i Tranås

Hoffmaestro & Chraa gav allt på Parkhallen i fredags.

Hoffmaestro & Chraa är ett band på elva medlemmar som turnerat konstant i två år och väldigt intensivt under det senaste.
10de september skrev de historia på Gröna Lund. En halvtimme före spelstart blev det nödvändigt att stänga grindarna på grund av det enorma publiktrycket. 4000 personer kom inte in. Detta har bara inträffat tidigare under den legendariska spelningen med Bob Marley samt National Teatern.

De går sin egen väg och vägrar att sorteras in i ett genrefack. Jag skulle säga att det inte går att göra det heller, för deras musik är som en drink med barens alla ingredienser som är hysteriskt skakad innan den serveras med tomtebloss, paraplyer och magnesiumbomber, till toner av reggae, en portion Fläskkvartetten och ett sanslöst tempo i en underbar mix.
Bandet är ännu okänt för många, men samtidigt hur stora som helst för andra. Media har haft sin del av ansvaret för det, då både morgon- och kvällspressen tackade nej till att bevaka spelningen på Gröna Lund. Jag snuddar vid tanken på Bonniers miss av Astrid Lindgren.
Jens Malmöf, ledsångaren i bandet säger:
-Vi har gjort lite tv, och en hel del lokalpress, men Stockholmsmedierna är inte så förtjusta. Det som gör mig upprörd är när folk nedvärderar de som lyssnar på oss och förklarar hur dålig smak de har som om de inte kunde välja själva vad de vill lyssna på.
Det är väldigt markanta skillnader på hur vi uppfattas på landsbygden och i storstan. Men vi har alltid haft en jättebra publik i Stockholm, det ska tilläggas. Det är väl egentligen bara de stora medierna som inte hakat på. Jens fortsätter:
-Det har ju funnits en fördel med att inte kommunicera genom media. Enda ställena när vi klockrent når ut till vår publik är live eller via filmklipp som vi lägger ut själva. Kontakten blir ganska direkt. Publiken har själva fått upptäcka musiken utan att ha blivit påprackade av någon expert som förklarar vad som är hippt eller bra. Djungeltrumman har gjort jobbet. Djungeltrumman och internet, det gamla och det nya i ett vackert giftermål, säger Jens.

I filmen Stockholm Boogie från 2005, stod de för 80 procent av soundtracket samt ledmotivet. Det var då killarna fick börja lära sig musikbranschen. Då var de fortfarande väldigt unga och gjorde mycket på lek enligt Jens, så de gick på en del minor med bolagsbitar och media som har gjort de mer luttrade.
-Det var helt klart då något hände och det började strömma till mycket folk på spelningar. Mängden har bara ökat efter det pö om pö. Globens Annexet var fett också, utbrister Jens med glädje och fortsätter entusiastiskt:

-Det har varit väldigt fint publikstöd över hela landet vilket gör att man någonstans pallar att turnera hårt för det är ett slitigt liv. Då man kommer som kanske hit till Tranås, och publiken står och glittrar med ögonen då blir det så lätt. Det är ju väldigt mycket en akt som går ut på att publiken och vi har en spelning tillsammans. Vi kräver dessutom samverkan från publiken. Vi repar en helhet, inte bara musik.
Vi fuskade egentligen till oss rätt mycket publik i början. Vi gick ut med att det var stor fest och hit kommer alla gå och i tillägg så sa vi att vi spelar också. Sedan ändrade vi det till att vi spelar och så slängde vi med en fest, till att det blev bara vi spelar. Så vande vi in att det blev en kul kväll och det funkade jättebra för oss. Det är ett hett tips till unga band, dra igång en fest, döp den till något dumt som sätter sig i folks skalle och sen spelar ni, avslutar han.

Bandet äntrade scenen vid 23.30 och då var förväntningsvärdet uppe i taket hos publiken. Tranås kunde sitt Hoffmaestro & Chraa och alla var med på noterna. Ett sådant ös är sällan skådat som det här elvamannabandet bjöd på. Kvällen till ära var de en man kort på grund av en kommande liten bebis. Men det var verkligen fullt på scenen med dubbla trumset och tio joggandes, hoppande, skuttande och springande killar på scenen i en show av ljus och ljud och rök. Vakterna hade fullt upp med att undvika olyckor längst fram vid kravallstaketet, och det var många som fick dras över när trycket hårdnade bakifrån.

Norge, Tyskland och Holland står på tur i vinter, men först är det dags för välbehövlig paus och återhämtning. Samtidigt släpper de sin nya skiva 6 oktober Skank-a-tronic punkadelica som går att förboka genom deras hemsida www.hoffmaestro.com.

måndag 16 augusti 2010

Fairfield flickor i Ydre

Sylvia Shay och Camille Morehead, Fairfield, Iowa.
Rotarys utbytesstipendiater Lottie Rääf från Ydre samt Jenny Anderberg från Kinda fick oväntat men välkommet besök i veckan. Vännerna Camille Morehead 20, samt Sylvia Shay 19, kom till Ydre efter att ha besökt en vän i Norge.

Camille säger att de båda är intresserade av skandinavisk kultur och när nu möjligheten att bo hos någon såväl i Norge som i Sverige beslöt de sig för att åka.
Båda vill gå i skolan i Sverige och studera konst, fotografi och grafisk design.
Likheterna mellan Ydre och Fairfield finns där.
- Alla vet allt om alla här också, skrattar Camille.
Hon fortsätter:
- Det känns som om folk samarbetar här och är aktiva. I Fairfield är det likadant. De som är engagerade är med i allt som händer, säger hon och tittar på Lottie.
Ydreborna känner väl till hur Lottie engagerat sig i Ydre Riskteater, Giget och nu Kreativitetshuset Lyan där jag träffar amerikanskorna.

Lottie skulle gärna få Ydre att efterlikna Fairfield mer. Folk håller samman, har marknad två gånger i veckan och tänker miljövänligt. Ett vackert levande torg i parkmiljö.

Under den gångna veckan har flickorna visats runt av sin lokala värdinna
och de har bott hos familjen. De har fått ridit Islandshästar i Elmershult, varit på rockparty, grillat och letat älgar om kvällarna. De har även provat fiskelyckan utan framgång och snart väntar emigrantmuseet i Kisa och en träff med Jenny Anderberg som reste med Lottie till Amerika.
Största intrycken från Ydre är de fina röda husen med vita knutarna. Sådana hus finns inte i USA.
- Det känns verkligen landet, säger Camille.
De tycker också att människorna här är väldigt vänliga och att det är lätt att prata med folk. Alla kan bra engelska.
De har även varit på studiebesök på Träullit i Österbymo och imponerats av det miljövänliga byggmaterialet.
- Det skulle verkligen passa i Fairfield, konstaterar Camille.
Fairfield är ju så kallat Off the grid, vilket betyder att det inte är kopplat till ordinarie elnät och telenät utan här har man valt grönare alternativ såsom solceller och vindkraft med mera.
Flickorna ska nu närmast hjälpa till att måla i Lyans lokaler där renoveringen pågår för fullt. På torsdag reser de vidare.
Lottie Rääf säger:
- Kul att de tog sig tid att komma. Ofta är det något man bara säger. De känns så äkta, precis som alla i Fairfield. Det vore kul om det kunde bli mer samarbete mellan orterna då Fairfield också är en väldigt kulturell stad, avslutar Lottie.

torsdag 12 augusti 2010

Pestkyrkogården och Selo kammare








Två platser efter vägen mellan Sund och Norra Vi

NORRA VI
Ta med kaffekorgen och ge er ut på en liten tur för lite historisk spis i Ydrehistoria. Ni behöver inte åka långt, i Ydre finns nära nog en sägen om varje göl och varje grotta.

Det är inte svårt att hitta till pestkyrkogården. Jag svängde in mot Norra Vi vid Sunds kyrka. Där åkte jag cirka 6 kilometer tills det stod pestkyrkogård på en skylt till höger. Då befann jag mig vid Högmåla, cirka två kilometer väster om Norra Vis kyrka. Man måste köra igenom en gård för att komma rätt. Skyltar finns med små kors, bara att följa.

Snart nog visade det sig vara en väldigt liten kyrkogård. Kanske den minsta i landet?
Myndigheterna påbjöd att särskilda kyrkogårdar skulle inrättas då den asiatiska pesten började härja i Sverige. 25 oktober 1711 dog bonden Måns Persson som den allra förste i bygden i pesten. Han kom att följas av sina barn. Endast hustrun överlevde.
Farsoten härjade vidare i bygden, men det står oklart var de övriga döda begrovs. Pestkyrkogården i Högmåla lär vara den enda kända pestkyrkogården i Ydre. Naturligtvis kan det ha funnits fler, som nu fallit i glömska.

En gammal sägen påstår att hustrun satte sig på kanten av graven efter att ha begravt sin familj. Där skulle hon ha inväntat döden och sedan trillat ner själv däri.
Det finns en sten på graven som restes fyra år senare. Det är inte känt vem som reste den. Var det hustrun? Dog hon där vid graven eller levde hon vidare? Ja, detta kanske är ett fall för någon nyfiken släktforskare att ta reda på.
Pestkyrkogården är speciell och värd ett besök.

Runt graven sitter ett staket som även omgärdar en gammal lönn som sett sina friskare dagar. I gravens omedelbara närhet finns en trädgårdsbänk för den som vill sitta ner en stund med en kaffekorg och kanske fundera över bonden Måns Perssons livsöde.
Selo berg
När man så vill fara vidare och beger sig samma väg tillbaka, så ska ni absolut svänga upp mot Selos berg. Kroppen bör fungera något sånär om man ska kunna ta sig den ganska branta vandringen upp till den grotta, där stortjuven Selo lär ha bott, som i dag kallas Selo kammare.
Under tio års tid gäckade han bygden med sina stöldräder i början av 1800-talet.
Han begav sig till storstäder och sålde sitt tjuvgods och levde herreliv för slantarna, till det var dags att stjäla igen.
Det sägs att det placerats ut soldater som vaktposter för att få tag i tjuven och att Selo klädd till herreman, hade ridit förbi och vinkat och ropat:
-Selo hälsar, och det är jag!
Han lär ha retat gallfeber på rättvisans män i skogarna. Han infångades till slut och dömdes till livstids fängelse vid Ydre och Kinda häradsrätt.
Det sägs att han alltid kom till häst och efter att ha gått uppför berget och till slut nått den vackra utsiktspunkten strax ovanför kammaren, så tänker jag att han måste även ha varit en duktig hästkarl, denne Selo.

Fakta:
Det första dödsfallet i Ydre under pestens härjningar skedde den 25 oktober 1711.
Smittan kom sannolikt in via Karl den XII:s hemvändande trupper och spreds längs kuststräckorna.
Norrköping miste 2100 invånare mellan 1710 och 1711.
Skänninge miste hela 500 personer av sina totala 700 invånare under peståren.
Få pestkyrkogårdar har bevarats så som den vid Högmåla gård, som legat under gårdens olika ägares vingars beskydd.
Spökerier sägs ha ägt rum vid platsen då det gamla staketet revs 1920. På natten lär det ha hörts ett bankande och snickrande. Dagen efter syntes ingenting och bonden fick då brått att göra ett nytt staket. Sedan fick han sova lugnt.

Tattoogästspel i Ydre









YDRE
Torget kantades av Ydrebor, gammal som ung när ungdomsmusikkåren från Bad Kissingen i Tyskland marscherade in på torsdagseftermiddagen i Österbymo.
Det var en försmak om vad som komma skulle i Eksjö med start torsdag, Eksjö Tattoo.
Ungdomskåren bestod av 60 ungdomar i åldrarna 13 till 22 år. Som ledare och dirigent var Bernd Hammer, även chef för den musikskola som ungdomarna tillhör. Bad Kissingens ungdomsmusikkår har 67 framträdanden per år och har rest i såväl Argentina, Kina, Usa, Italien, Frankrike, Österrike och Spanien.

tisdag 10 augusti 2010

En travande bonde i Svinhult



SVINHULT

I Svinhult har det rått bråda dagar hela sommaren för bonden Tommy Svensson. Han har en maskinstation och gör en massa jobb på entreprenad åt andra bönder i trakten.
Han slår, tröskar, plöjer och pressar.
Tommys fru Gerd sköter bokföring och papper. Till EU ansökningar och liknande tar de hjälp av de som kan det bättre.
Det är dock inte det traditionella jordbruket som enbart tar Tommy och Gerds tid. Nej, det är hästarna också. För tillfället har de sex hästar och två av dem är travarna Ronja Black och Tap Tiara. Den sistnämnda är en tvååring som Tommy ska köra premielopp med i höst är det tänkt.
Annars har det legat lågt med travträningen i sommar. Förr om åren var det något som Tommy gjorde tillsammans med sin far, som faktiskt var den drivande faktorn och den som startade med travhästar i familjen.
- Det var på 70-talet. Första hästen vi köpte var ett fölsto som hette Linnea. Hon gav oss 18 föl genom åren. Den lille Absinth som vi har i dag är en släkting till den första hästen, säger Gerd Svensson.
Åldern tar ut sin rätt och i dag får Tommy och Gerd sköta hästarna själva. De har kört in alla hästarna hemma men sedan lämnat travämnena till Mantorp, till den forne proffstränaren Sture Lindström.
-Den bästa hästen var Affe, han sprang in 749 000 kronor säger Tommy.
Gerd bläddrar i pärmen och kommer fram till att Calle Koss sprang in nästan lika mycket, det vill säga 709 000 kronor.
-Det är tufft med trav, säger Tommy. Det går inte att leva på om man inte har en riktig stjärna. Det blir mycket kvällstid. Jag brukar komma hem vid ett om nätterna när man tävlat och så ska man upp och jobba på morgon igen, säger Tommy som haft sin amatörlicens sedan 1983.

torsdag 5 augusti 2010

Ramadan en muslimsk högtid



Ramadan är fastemånaden för muslimer som avslutas med festligheter och god mat. Den styrs av solen och månen och är olika lång i olika delar av världen.

-Att vara muslim i tillexempel Kiruna är inte så roligt kanske just på Ramadan. Då är det ont om tid att äta och dricka, skrattar Muhammad Abdi Barre från Somalia. Han ska försöka förklara för mig vad Ramadan är och hur det är att vara muslim här hos oss.

Han kom hit för tre år sedan. Fru och sex barn kom hit först i år. Han är 38 år och familjen bor i Österbymo. Muhammad poängterar att det är olika kulturer i olika muslimska länder. Han ger mig en förklaring ur somaliskt perspektiv.

När det är Ramadan får alla över 15 år, inte dricka och äta under dagtid. Man och kvinna får inte heller ha umgänge med varandra. På natten är dock allt tillåtet.
-Här där vi bor nu startar Ramadan kl 02.36 på morgonen och pågår till kl 21.11 under 29 till 30 dagar. I Somalia pågår Ramadan bara i 12 timmar mot 19 i större delen av Sverige och 20 uppe i Kiruna.
-Under cirka fem timmar får vi äta och dricka och då börjar vi alltid med fyra bitar Timir. Det är välsmakande och kommer från träd, en slags kåda förklarar Muhammad.
Ramadan startar i år den 14e augusti och pågår i fyra veckor. När fastetiden är över är det stor fest, Idul fitri. Efter två månader firas Idul adha. Då träffas släktingar och vänner och man har vad vi kallar knytis.
Själva meningen med fastetiden är att man ska känna hunger.
Jag frågar vad som händer om man fuskar och äter lite ändå.
Muhammad skrattar och svarar:
-Ingen fuskar. Alla har koll på alla.
Om någon avbryter då, säger jag.
-Då blir den bara straffad av Allah.

Muhammad fortsätter:
-I Sverige syns inte månen så bra, så vi får veta från vänner i tillexempel Saudi Arabien exakt tid för Ramadan. I Kiruna lyser solen så länge, så många muslimer reser bort under Ramadan för att slippa vara utan mat över 20 timmar per dag.
En muslim ber fem gånger om dagen. Under Ramadan pågår bönetiden i två timmar under den tid på dygnet när de får äta och dricka. Bönen heter Salatu Tarawih och är särskild för just Ramadan.
Under själva fastemånaden ska man vara en god människa, och ingen får prata illa eller skvallra om någon. Det förpliktar också att hjälpa varandra. Den som har pengar måste dela med sig till en fattig under Ramadan.
-Ett exempel, säger Muhammad och fortsätter:
-Om jag har pengar så ska jag ge till en fattig 400 gram ris gånger fyra, samt 400 gram majs gånger fyra, per person i min familj. Vi är åtta stycken, och då skickar jag pengar som motsvarar vad den mängden ris och majs kostar i Somalia om det är dit jag ska skicka dem. Mottagaren måste då köpa ris och majs för pengarna.

-Under Ramadan får inga krig startas. Det är inte tillåtet att ta andras liv. Men det är tillåtet att försvara sig under attack, säger Muhammad.

-Jag gläds åt Ramadan, en tid för glädje, avslutar Muhammad.

Kullarp- en radby på Östergötlands tak





Alldeles i närheten av Östergötlands högsta punkt Stenabo, ligger en radby, med fyra gårdar i rak linje. Mycket vackert och annorlunda.

Som mitt tredje smultronställe vill jag ta er med till Kullarp, placerad 310 meter över havet. Parstuga, tvillingstuga och enkelstuga ligger tätt tilsammans precis som de gjort sedan slutet av 1700-talet. Runt byn finns gamla åkertegar och beten.

Att hålla sams här har tydligen inte varit ett problem, men ett måste. För när den ena bonden skulle ta in sina kor till lagården för mjölkning, fick han passa upp så inte den andra bonden i grannhuset var i färd med att ta in i sina kor. Alla kor gick lösa då, och fick fösas från ett bete, över gårdsplan och in i rätt lagård. Det måste ha varit ett litet pusslande med det, kan man förstå då man står där på gårdsplanen och tittar.

Åtråvärd loftbod
En mycket vacker loftbod möter min blick. Tidigare har det funnits en likadan till alla fyra gårdarna. Den som ännu står här ville Skansen ha, men det blev inget av med det.
Dokument vittnar om Kullarps historia ända till 1545, men troligen har den en äldre historia än så. På den tiden hette byn Kullatorp. Fram på 1820-talet bodde här ett femtiotal personer. Det har aldrig varit fråga om någon hemmansklyvning i Kullarp.

På femtiotalet skulle det tas flygfoto på radbyn. Två grabbar lade då en stege upp på taket från mjölkrummet och klättrade sedan upp på det branta sticketakets nock för att komma så nära flygmaskinen som möjligt. Jag har haft förmånen att se det kortet och nog ser man två små filurer på taket alltid. Det var stort med flygplan på den tiden.
Här fanns också fyra slipstenar på rad då, så att alla fyra gårdsägare skulle kunna slipa sina liar då det begav sig, berättar Elis Östh för mig, en av filurerna på taket. Slipstenarna stod i närheten av visthusboden. Därinne stod ibland en tunna sill. Då kunde de boende bara hämta det antal sillar de ville ha och skriva upp på en lapp. Det säger lite om hur nära och förtroligt det var här i byn
Hitta dit
Enklaste vägen kanske att hitta dit, är att ta sig från Österbymo till Rydsnäs. Sväng mot Axebo i Rydsnäs. Där vägen sedan delar sig håller du höger. Sväng höger igen där det står Kullarp 1. Gården går inte att missa.

När man sedan åker därifrån kan man ta till höger i den korsningen där det stod Kullarp 1. Vid Axebo kör man rakt fram. Då kommer du till Östergötlands högst belägna sjö, Solbergasjön på över 300 meter över havet.

Fortsätter du så en bit till ser du snart Stenaboskylten till vänster. Stenabo ligger på den högsta punkten i länet med 321 meter. Då du kört en bit till kommer du snart till Gällerstena, där tar du vänster. Vid den T-korsning du sedan hamnar vid, svänger du vänster för att komma till Österbymo eller höger för Svinhult. Valet är ditt, många outforskade äventyr lurar runt knuten.

Hinderbanebrännboll på lermosse





Det årliga tonårslägret på Norra Vi gården har pågått i en veckas tid. Höjdpunkten är brännboll på mossen på lerig hinderbana.
Det är 95 ungdomar i åldrarna mellan 13 till 19 år som träffas i Norra Vi i år för att känna gemenskap, och få ha roligt med liksinnade. Lägret är i 8 olika missions- och ekumeniska församlingars regi. Höjdpunkten är att spela brännboll i den svarta lervällingen på mossen för att sedan bada av sig den svåravtvättade sörjan i sjön Sommen. Skor och kläder blir sig aldrig mer likt igen. Men kul var det.

onsdag 4 augusti 2010

Roddar dramatik









ASBY

Sommaroddens andra deltävling avgjordes i stor dramatik på herrsidan då Asbys lag knäckte inte mindre än två åror och en årkult. Simon Edefors höll i båda årstumparna.
Sedan 2004 har tävlingarna pågått. Det startade med jubileet av Boxholm II:s 100 årsjubileum. Första året var det fyra båtar och i år är det sju stycken.

Publikintresset var stort och en sann folkfest blev det på stranden i Asby. Tävlingen vandrar runt i bygden kring sjön Sommen och på onsdagen var det Asbys tur att arrangera.
Alla båtar startar från stranden med en vändning och sedan är det en kamp ut till en boj med flaggor på. Där hämtar varje lag en flagga och vänder sedan in igen, för att lämna över till en flagghämtare på stranden, i sann stafett anda. Därefter ror de ut båten igen till nästa boj, med nästa flaggfärg tills alla fyra flaggorna är i hamn.

Först ut var damerna i sex stycken Sommaskep. Sommen saknade ett damlag. Asby var hungriga och hade kapten Grogg vid rodret. Iförd sjörövarhatt förde hon sitt lag mot en andra plats mot vinnande Bocksholm som hade en liten ledning redan efter att ha plockat första flaggan. Josefin Andersson, takthållare i vinnande Bocksholmslaget säger:
-Skönt! Nu känns det skönt. Vi har tränat så mycket för att vinna det här.
Lika nöjd var inte Simon Edefors i Asbys herrlag. Reserv åran låg på stranden när den första gick av. Vid nästa vändning gick så den andra av och sedan årkulten trots detta kom laget fyra.

-Vi får vara nöjda ändå. Vi behöll fjärde platsen i alla fall. Det är bara att gratulera Bocksholm till segern.
Simon fortsätter:
-Det är bara att snickra vidare för de i laget som har semester.
Tävlingarna fortsätter nu i Norra Vi på fredag och avslutas på lördag vid Torpa brygga.

tisdag 3 augusti 2010

Nya vandringsgesäller i Kvarnarp





I lördags var det jubileumsfest i Kvarnarp. Det firades att René Mraule och Christian Scharf varit i Kvarnarp i fem år .
-Alltid när det står mat på bordet eller vi har fest så kommer det en ny vandringsgesäll, säger René .I lördags kom två nya.
-Jag tror de luktar sig hit, skrattar han.

René Mraule har också varit vandringsgesäll och tillsammans med Christian Scharf slog de sig ned i Sverige.

-Någonstans ska man ju stanna, säger René. I Kvarnarp beslutade de sig att öppna en knutpunkt i Sverige för vandringsgesäller knutna till föreningen Die rechtschaffene fremden Zimmer-und Schiferdeckergesellen.

Från Tyskland har de vandrat och liftat och det är en 800-årig tradition. Förr var den ett måste, nu gör man den för sin egen skull men man måste ändå följa en rad regler.

En förutsättning är att man inte har barn, att man inte är kriminellt belastad och är skuldfri.

Kläderna utgör viktig symbolik. Hatten visar att mannen är fri och utan förpliktelser.

Jackan har sex knappar för sex dagars arbetsvecka. Västen har åtta knappar för åtta timmars arbetsdag. Kravatten är kännetecknet för föreningen. Skulle gesällen begå ett brott under sin vandring, tas kravatten av och han utesluts.

Byxorna har dubbla blixtlås. En gammal sägen säger att det är för att snabbt kunna komma ur dem ifall man ramlar över bord. Av samma anledning är byxorna utsvängda för att skorna ska komma igenom vid drunkning. En annan säger att det sistnämnda är för att inte snickaren ska få sågspån i skorna.

Det är inte tillåtet att ha andra smycken än ett örhänge. Förr hade det större symbolik. Då skulle det vara i guld så man kunde betala sin egen begravning. Nu spelar inte materialet någon roll.

I sin hand har han en vandringsstav. En stav som skall finna sin ägare och inte tvärtom. Det är tillåtet att ta emot en stav som gåva men många ramlar över den i skogen. Han bär också ett knyte som är en gånger en meter där han bär sin packning, sitt liv. Gesällen har ingen bil, lägenhet eller mobil. Således inga kostnader men ofta inga pengar heller.

Därför liftar han, får ofta mat och husrum gratis, ibland mot en snickarinsats. Att ta upp en liftare i gesällkläder är ofarligt. Systemet tillåter inga busar.

Vandringen skall pågå i minst tre år och en dag. Första året ska ske inom de tysktalande länderna. Det andra året inom Europa och på det tredje står hela världen öppen.

Tilman Haske och Sören Hansen kom i lördags och har haft tur som fick lift med en bil ända från Växjö. Det är inte så lätt att lifta i Sverige och nästan bara utländska medborgare plockar upp killarna. Folk behöver dock inte vara rädda. Deras klädsel är känd världen över och är ett bevis på pålitlighet. I Tyskland, Schweiz och Österrike är det aldrig några problem.

Kvarnarp har ersatt Stockholm som enda knutpunkt i Sverige. Runt om i världen finns 54 ställen, varav Norge har tre. Efter två till tre månader här har Sören och Tilman tänkt ta sig till Tromsö i Norge. De söker nu snickararbeten i Ydre trakten under tiden.

De är fullt utbildade byggnadssnickare båda två.

-En gesäll äter dubbelt så mycket som en vanlig person, skrattar René. Jag kan ta emot 20 man här för natten, med tio i varje rum. De jobbar lite här om de vill men är fria att gå vidare om vi inte avtalat något. För ett avtal gäller.

På en vandrargesäll kan du lita på!


söndag 1 augusti 2010

Trea på rallypallen i SWRC

Patrik Sandell och Emil Axelsson Foto: Redbullrally.com McKlein


I torsdags startade Finska rallyt. 120 bilar i startfältet.
En av de tävlande ekipagen var Patrik Sandell och Emil Axelsson, med en Skoda Fabia S2000. I år firade tävlingen 60 års jubileum och intresset för tävlingen var enormt.

-Det har gått skitbra, utbrister Emil. Det finns absolut inget att klaga på. Patrik och Emil hamnade på prispallen som nummer tre, bara 19 sekunder efter P-G Andersson som hade problem med servostyrningen. Emil fortsätter:

-Vi har blivit rankade vårt bästa VM rally någonsin på det sätt vi utfört tävlingen och med den fart vi hade. Trots bromsproblem, som gjorde att de fick åka en sträcka med bromsar på bara tre hjul och en annan sträcka helt utan bromsar. De blev fruktansvärt besvikna och tappade en halv minut till den föreliggande åkaren, ett gigantiskt jobb att plocka in.
- Det är aldrig roligt när det blir problem med bromsarna, säger Emil Axelsson.De fick då veta att P-G hade problem och satsade allt som gick utan att göra dumma misstag. De tog igen 15 sekunder men det skilde ändå 19 sekunder i mål.
-Det var få ställen vi hade kunnat åka snabbare än vi gjorde. Möjligtvis någonstans hade vi kunnat plocka 15 sekunder men det var plattan i mattan hela tiden.Emil fortsätter:-Skillnaden hade nog inte varit mer än ungefär tre sekunder om både vi och P-G sluppit problem. Finska rallyt är den häftigaste tävling som finns rallymässigt. Allt annat förbleknar i jämförelse.Emil beskriver lyriskt raksträckor, krön, svängar och vägens lutning.

Han berättar hur de utmanar naturlagarna hela tiden och att hela året går i väntans tider på finska rallyt.Patrik fick flyga helikopter hem och Emil tog färjan, men lovar att han ska ta igen det vid tillfälle. Han är fruktansvärt nöjd över resultatet och vittringen är stark efter guldmedalj. Jakten fortsätter.

Härnäst följer hemkomst till Ydre för Emil på måndagkvällen och en vecka ledigt tror han att det kan bli. Sedan bär det av till Österrike för asfaltstest och sedan fortsätter killarna till Tyskland för deras första VM tävling där på asfalt.-Vinnaren Juho Hännynen var övermäktig och visade ytterst skickliga kunskaper, avslutar Emil och går för att uppgradera sin hytt.

fredag 30 juli 2010

Susanne fyllde Ydre Gården







Susanne Alfvengren med den exotiska gotländska dialekten var en stor artist i mitten på åttiotalet och hennes skiva snurrade för fullt i mitt tonårsrum.
Det var lätt att identifiera sig med hennes vemodiga sånger om kärlek redan då. Låtar som Ögon man aldrig glömmer och Stormen river öppet hav sitter kvar i bakhuvudet.

Sedan blev det tyst om henne. På det svarar hon:
-Det var skillnad på media då och nu. Förr skrevs de om alla. Numera fokuseras det bara på de allra största, om man inte gör något dumt förstås, ler hon.
Susanne har varit aktiv under åren och skivorna har blivit åtta till antalet. Hennes musik har förändrats genom åren och följt de olika skeden i livet hon befunnit sig i.
-Snart blir det väl en Ungarna flyttar ut skede, skrattar hon.

Hon har också läst in två talböcker som ska bli en tredje. Trilogin är skriven av Marianne Cedervall som har anknytning till Gotland.
Finland är ett land som Susanne turnerat mycket i på de svensktalande kustremsorna. Ett åttiotal spelningar har hon gjort där tillsammans med Thorbjörn Engman. Nu i våras blev det 18 jobb där, säger hon.
Hon knåpar på några låtar i dag och njuter av sommaren med sin familj. Oftast så åker hela familjen med på hennes turnéer men i år så arbetade sonen och det slutade med att hon och maken och hunden for iväg.
Turnéplanen är omfattande och slutar i november på Eckerölinjen i Roslagens famn, där hon numera bor.
Hon provade på att bo i Stockholm ett tag och säger om det att:
-Det var som att försöka få ner en tulpanlök i jorden i januari. Det går inte, man hamnar ovanpå och skräpar runt om man är en lantis.

Hon behöver skog och vatten i sitt liv och tycker om att odla i trädgården.
Susanne Alfvengren gästade Ydre Gården på fredagskvällen och fyllde lokalen till sista stolen.
-Jag har nog kunnat ha 50 gäster till om det bara funnits plats, sa en nöjd Kenth Lindgren som bokat in Susanne på Ydre Gården och måste neka en hel massa människor.

Den låt hon är mest förtjust i är När kvällarna ljusnar vilken hon inleder konserten med. Den är en kärleksförklaring till våren. Susanne tar åhörarna med på en vandring genom livet mellan låtarna. Hon kommer nära och hon berör. Det går en röd tråd genom pratet mellan låtarna och knyter ihop den ena med den andra.
De låtar som jag minns i min ungdom som ganska fartiga går långsammare i dag och är visor på ett annat sätt än då.

Susanne ger råd på vägen och säger:
-Samla i ditt liv av det du mår bra av. Andrum, livsrum, skapa svängrum för själen. Hon avslutar med:
-Tack för att ni ville dela en kväll med mig här på Ydre Gården och sjunger sedan den snabbaste låten på hela kvällen Havet stillar sig till ro.
Ydreborna har Susanne i sina hjärtan.

torsdag 29 juli 2010

Garpön Dackön








Smultronställen del 2

Garpön tillhör inte längre Ydre kommun, men har gjort innan kommundelningen. Garpön är så spännande att den få vara med här som ett utflyktsmål trots allt.

Från Österbymo åker man mot Svinhult och igenom. Vid en skylt Tyresbo svänger du av till vänster. Kör där ca 4 kilometer till Kulturminnesskylten.
Mitt ute i sjön Hjorten ligger ön. En konstgjord ö, bara en sådan sak. Den är 60 gånger 90 meter stor och vid förundersökningsgrävningar har man tidsbestämt resterna från en fästning där till 1360 till 1370-tal.
Det som gör det så intressant är att de som byggt ön, bemödat sig med att göra hela tre rader pålspärr. Pålar som sticker upp ur vattnet, för att göra ön i det närmaste ointaglig. Vanligast var en eller två rader. Här har använts flera tusen pålar.
För den som är intresserad av historia och olösta mysterier är Garpön en perfekt plats för en kaffekorg. Det svåra med ön är att det inte går att ta sig dit om man inte har båt, kanot eller vill simma. Avståndet mellan fastlandet och ön är bara cirka 100 meter. Annars får man sätta sig på bryggan mitt emot och låta fantasin ta form.
Ön väcker många frågor
Per Olin som varit med och grävt på ön undrar:
-Vad ville man skydda så till den milda grad?
Han skriver nu på en rapport om ön som väntas bli klar i höst.

Markägaren välkomnar besökare men kan inte stå till tjänst med båttransport i dagsläget.
Vid Garpön syns tydligt pålarna under ytan. Det är lätt att kliva i land och det känns magiskt att sätta sin fot på ön. Kullen i mitten där fästningen fanns är ganska hög. Nedanför är det platt och min fantasi börjar forma byggnader för min inre syn.
Varför byggde man ön? Kan det finnas en skatt här? undrar jag själv där jag står bland allt det gröna på toppen av ön. Vilket arbete det måste ha krävt. En hink sand förslår ingenting. Inte hundra stenar heller.

En snok slingrar sig förbi en halvmeter från mina fötter. Jag hoppar undan och känner mig som en fridstörare men här andas något. Något spännande och olöst. Mystiskt.
Någon gång under 1700 talet föll öns historia i glömska och den kom att kallas Dackön.
Om Dacke och hans män varit där är inte bevisat men inte heller omöjligt. Prästen i Rumskulla återger 1666 vad de gamla i bygden berättat:
"På ön bodde rovgiriga knektar som svårt plågade bygdens befolkning med plundringar.
Deras befälhavare vid namn Cosefell hade dött och blivit begraven på ön. Slutligen bestämde sig Rumskullaborna för att få slut på plundringarna. Några män klädde ut sig till tiggarfolk och drog sakta förbi ön på isen. Knektarna rusade ut för att få sig ett lätt byte. Men i skogen låg en stridsberedd skara som högg ned knektarna till sista man. Så var man äntligen befriad från den svåra plågan- enligt legenden." Detta står att läsa på en skylt på fastlandet.
Medtag båt och kaffekorg.
Faktaruta:

Garpön
Fästningen är tidsbestämd till 1360 till 1370-talet
Garp betyder rovfågel och är det riktiga namnet på ön. Garp var också en medeltida benämning på de många tyskar som då hade stort inflytande i Sverige.
Dackön kom ön att kallas på 1700-talet men har återfått sitt rättmätiga namn igen.
Garpön brändes troligen ned under unionsstriderna 1389.
Arkeologisk provundersökning har påvisat brända rester av djur-och människoben, nitar, spikar samt mycket kol och sot.
Intresse för att anordna visningar av ön finns. Kontaktperson är Claes Henckel, Viggesbo Säteri 0496-44055.

Ydre från start till mål

Auckland, Australien Foto: Redbullrally.com McKlein



Rallystjärnan kopplar av hemma

En ödmjuk, blott 27 årig kille på elitnivå med hela världen för sina fötter, så kan man sammanfatta Emil Axelsson från Österbymo som susar fram längs rallybanorna över hela världen.

Som femåring visste han vad han ville bli, kartläsare i rally och inget annat. Pappa körde rally och tog medaljer.

Medaljer kom Emil att förtjäna också, men betydligt fler än pappa.

Emil Axelsson är kartläsare på yttersta elitnivå och nosar på toppen. Det är bara ett par pusselbitar som saknas nu till det stora målet, VM guld.

-Det är svårt att förmedla hur stort det är, säger Emil.

En magister examen i ekonomi har han dock lyckats få ihop trots den pågående elitkarriären.

-Jag hade inte kommit tillräcklig långt i sporten då, kunde inte släppa det ena för det andra, säger Emil.

Ekonomiintresset i dag handlar mest om olika sponsorkontrakt. Annars är det noter som gäller. Inte traditionella noter i musik, utan noter som beskriver fart, gupp, grader på kurvor, avstånd med mera. Han är kartläsare åt Patrik Sandell och de har lagt sina liv i varandras händer.

- Det jag gör att ge exakt information vid exakt tillfälle med olika rytm och timing, säger han.

-Det handlar om att kunna lita på varandra, säger Emil.

Samtidigt utnyttjar de varandra för att nå sina mål. Med farter upp över 200 kilometer i timmen ibland, slår han fast att det inte är ofarligt och inte heller normalt det han gör. Han är inte rädd särskilt ofta, men det händer och han har respekt för det de pysslar med.Det är en häftig känsla att sitta bredvid när det börjar gå fort, ett krön, så ser vi bara himmel, vi ser inte vägen men Patrik litar på mina noter och svänger exakt så mycket som jag säger, han litar. I Ryssland gick det i snitt i 147 kilometer, säger Emil. I snitt, på vanliga vägar. Det blir mycket adrenalinpåslag då, ler han.

-Förhållandet till fart är tudelat. Det handlar om respekt och konsekvens.

Sandell och Axelsson har varit ett rallypar sedan 2006 och på aftonbladets nätbilaga kan man följa deras framfart världen över via WRC-bloggen på sportsidorna.

Bilen är en Skoda Fabia Super 2000 med 270 hästkrafter. En fullfjädrad rallybil vars biltyp blir huvudklass nästa år.

Bara i år har de tävlat i Sverige, Jordanien, Nya Zeeland, Kina 4 gånger och Mexico.

2008 hade Emil 265 resdagar runt om i världen. Han har åkt rally på alla kontinenter utom i Afrika. Han har skrapat ihop 65 000 flygpoäng vilket talar sitt eget språk.


Resandet är ju en process i sig. Visumansökningar, blanketter, planering mellanlandningar som kräver sina visum. Varje liten detalj måste planeras för att undgå energiläckage vid tävling.


2005 stod han på en stubbe med Patrik i Finland och tittade på rally. De hade varit uppe sedan halv fem på morgonen och stod där till klockan sju på kvällen. Bilarna for förbi i 150 kilometer. De stod där och spånade om att det här borde vi göra nästa år.

-2006 stod vi på startlinjen, säger Emil.

Att leva så nära som killarna gör i rallycirkusen, kräver att det fungerar.

-Vi är aldrig längre från varandra än en underarmslängd. Förr delade vi dubbelrum, men nu har vi var sitt. Man behöver få stänga dörren om sig ibland. Vi är tillsammans 80 procent av tiden så det vill verkligen till att det fungerar och det fungerar bra, konstaterar Emil Axelsson.


Nu väntas årets höjdpunkt, Finska Rallyt, den mest prestigefyllda tävlingen i rallykalendern.

-Vinner vi där kan vi vinna var som helst, säger Emil.

Göran Henriksson på Olsbergs i Eksjö har han att tacka för mycket. Göran lyfte fram och stöttade Emil och Patrik 2006, deras första år i rally VM. Segern gjorde det mindre svårt att ta sig fram med sponsorer och kontrakt. De har tagit sig vidare steg för steg.


Tidigare försökte Emil ha koll på allt. Han ville veta alla detaljer om allt, när var hur de skulle resa.

-Jag har utvecklats mycket som människa och fått lära mig släppa och landa i någon annans händer. I Kina vet vi inte mer i stort sett än att vi ska till norr eller söder. I Finland vet man däremot vilken by man ska till.

-Jag reser med min hjälm och mina overaller, pass och telefon i stort sett.


Att samarbeta med olika kulturer är häftigt tycker Emil. Det har de verkligen fått gjort därute.

-Vi jobbar på ett nära sätt och det blir inte så självklart med andra kulturer som för oss svenskar, fortsätter han. I Sverige väger ett handslag tyngre än i vissa andra länder och man får vara mer på hugget. Det finns också andra som är bättre än oss på att jobba. Det är väldigt häftigt när vi får ihop teamet med folk överallt ifrån. Det har givit mycket erfarenheter och mindre fördomar.

Han är van att ha koll på vad som sker ute i världen, vad gäller stora nyheter. Det går inte att hänga med på idag då han måste fokusera så oerhört på sitt och det känns märkligt säger han att missa stora katastrofer och andra händelser.

Emil har hur mycket som helst att berätta. Tre timmar med honom flyger förbi, och han tar med mig till Kina, Ryssland, Jordanien, Argentina, ja över hela världen. Han berättar mycket om de kontraster som utgör hans liv.


Jag frågar honom om hans hälsa, hur fungerar mat och sömn med detta intensiva resande?

Emil berättar:

-Nummer ett, jag är inte jätteknusslig med mat, det skulle inte fungera om man vore det. Kina är ett jobbigt land vad gäller maten. Där kan du inte beställa en coca cola ens, för de vet inte vad det är. Ändå lär det vara det näst vanligaste ordet i världen efter hello, säger han.

-Men vi hittade IKEA i Kina och då kunde vi köpa knäckebröd och andra svenska produkter. Frukosten är så viktig. Kineserna vet vid det här laget att vi inte vill äta hund, katt eller orm, men de finns i burar utanför restaurangerna. Språket försvårar också vid matbeställning. På vissa ställen får man låta istället när man ska beställa. Vill man försäkra sig om att det inte är hund får man säga voff voff och se frågande ut, skrattar Emil.

Han säger sig vara mer noggrann idag med att ta till vara sömn så han håller sig pigg och fräsch. Oftast blir det nattflyg så att de sitter av resan sovandes.

-Det är så små marginaler på toppen och det är det lilla som gör det.

Emil har missat i stort sett varenda vanlig turistattraktion. Istället har han varit på 2500 meters höjd i Mexico och trott han varit på en soptipp, där det visat sig bo människor i små plåtskjul. I Kina, nära den ryska gränsen var det -36 grader där skogshuggarna var i fullt arbete. Han har också sett små fem åriga grabbar springa barfota i Jordanien i +47 graders hetta, där asfalten blödde.


-Vid tävlingar i + 39 graders värme dricker jag tio till femton liter vatten per dag.

Allt detta har gjort att han uppskattar saker mycket mer. Kanske också det som bidragit till den ödmjukhet Emil utstrålar.


När vi kommer till frågan om att bilda familj blir han tankfull och tystnar en stund.

- Det är ju oerhört svårt att kombinera med det här livet och uppenbarligen har jag inte lyckats än. Men det får komma när det kommer. För att nå mitt mål måste jag göra uppoffringar. Jag har inte mött någon än där jag har fått det att fungera, det blir en ohållbar situation då den ena är borta hela tiden. Men en och annan historia har jag att berätta för barnbarnen på hemmet i alla fall, säger han med ett leende.

En stor upplevelse för rallyparet var när han och Patrik kom som första bil in på arenan i Argentina under VM. De skulle promenera 500 meter, vilket tog 45 minuter inför 65 000 åskådare. Kontrasterna är många.


-Därute på tävlingar är det stenkoll, noga förberedelser, detaljer som ska stämma in i det minsta. Det går fort och inkluderar mycket logistik, möten med människor, mat och olika kulturer. Poff så är man hemma i Ydre och så är det bara lugnt, säger han.


Nu ska han träna. Han har ont och ska cykla sju mil i dag. Tränar inför Vasaloppet på cykel 14:de augusti, som om han inte hade nog i kalendern. När jag träffar Emil är det två dagar kvar innan de ska ta färjan över Östersjön mot Finska Rallyt i Jyväskylä, årets höjdpunkt. En ruskigt snabb tävling som dessutom firar 60 år i år.


Hur länge orkar du leva så här, undrar jag.

-Jag lever min dröm, men kommer jag inte framåt och slutar utvecklas som människa så lägger jag av inom två år. Jag behöver inte åka för åkandets skull. Går det bra så fortsätter jag i tio år till. Det är för få som vågar göra det de vill och begränsar sig redan i tanken. Vågar du säga vad du vill är det lättare för din omgivning att förstå och samtidigt hjälpa dig framåt.

-Jag ska ha gjort allt jag kunnat för att nå målet och jag slutar inte förrän jag inte har mer att ge. Jag vill inte ångra tåget som gick.

Emil säger också att det är viktigt med små delmål på vägen och att det är tur att han inte visste innan hur mycket som krävdes för att nå dit där han är idag.

-Det är viktigt att ta steg för steg och att inte ta tre på en gång, för det kanske man inte är mogen för.

I oktober lanseras ett tv-spel där Emil är sig själv som tv-spels figur. Han skrattar.

-Ja, det är faktiskt hyfsat likt med, säger han.



Emil har många bollar i luften. Det gäller att tänka brett och inte bara rally. Det är mycket event under vintern och killarna får vara med om så mycket och får en bred erfarenhet.

-Allt man gör innebär fart och glädje, säger Emil.

-I vintras var de i Jämtlandsfjällen. De körde 18 mil på skoter under en dag från topp till topp och hamnade i Rörvattnet.

Den som drev stället där visade sig ha rötter i Österbymo och vars syster hade varit klasskompis med pappa. Otroligt, konstaterar Emil.

-Tre dagar innan var han i Jordanien. Kontrasterna kantar killarnas väg.

-De har också startat Skoda Safety Academy en skola där de utbildar ungdomar i Sverige till att bli bättre bilförare.

-Jag kan tänka ibland när jag står vid OKQ8macken hemma och tankar innan jag ska iväg att starten går alltid här i Österbymo, snart är jag på Arlanda och så iväg igen, säger han.