måndag 16 augusti 2010

Fairfield flickor i Ydre

Sylvia Shay och Camille Morehead, Fairfield, Iowa.
Rotarys utbytesstipendiater Lottie Rääf från Ydre samt Jenny Anderberg från Kinda fick oväntat men välkommet besök i veckan. Vännerna Camille Morehead 20, samt Sylvia Shay 19, kom till Ydre efter att ha besökt en vän i Norge.

Camille säger att de båda är intresserade av skandinavisk kultur och när nu möjligheten att bo hos någon såväl i Norge som i Sverige beslöt de sig för att åka.
Båda vill gå i skolan i Sverige och studera konst, fotografi och grafisk design.
Likheterna mellan Ydre och Fairfield finns där.
- Alla vet allt om alla här också, skrattar Camille.
Hon fortsätter:
- Det känns som om folk samarbetar här och är aktiva. I Fairfield är det likadant. De som är engagerade är med i allt som händer, säger hon och tittar på Lottie.
Ydreborna känner väl till hur Lottie engagerat sig i Ydre Riskteater, Giget och nu Kreativitetshuset Lyan där jag träffar amerikanskorna.

Lottie skulle gärna få Ydre att efterlikna Fairfield mer. Folk håller samman, har marknad två gånger i veckan och tänker miljövänligt. Ett vackert levande torg i parkmiljö.

Under den gångna veckan har flickorna visats runt av sin lokala värdinna
och de har bott hos familjen. De har fått ridit Islandshästar i Elmershult, varit på rockparty, grillat och letat älgar om kvällarna. De har även provat fiskelyckan utan framgång och snart väntar emigrantmuseet i Kisa och en träff med Jenny Anderberg som reste med Lottie till Amerika.
Största intrycken från Ydre är de fina röda husen med vita knutarna. Sådana hus finns inte i USA.
- Det känns verkligen landet, säger Camille.
De tycker också att människorna här är väldigt vänliga och att det är lätt att prata med folk. Alla kan bra engelska.
De har även varit på studiebesök på Träullit i Österbymo och imponerats av det miljövänliga byggmaterialet.
- Det skulle verkligen passa i Fairfield, konstaterar Camille.
Fairfield är ju så kallat Off the grid, vilket betyder att det inte är kopplat till ordinarie elnät och telenät utan här har man valt grönare alternativ såsom solceller och vindkraft med mera.
Flickorna ska nu närmast hjälpa till att måla i Lyans lokaler där renoveringen pågår för fullt. På torsdag reser de vidare.
Lottie Rääf säger:
- Kul att de tog sig tid att komma. Ofta är det något man bara säger. De känns så äkta, precis som alla i Fairfield. Det vore kul om det kunde bli mer samarbete mellan orterna då Fairfield också är en väldigt kulturell stad, avslutar Lottie.

torsdag 12 augusti 2010

Pestkyrkogården och Selo kammare








Två platser efter vägen mellan Sund och Norra Vi

NORRA VI
Ta med kaffekorgen och ge er ut på en liten tur för lite historisk spis i Ydrehistoria. Ni behöver inte åka långt, i Ydre finns nära nog en sägen om varje göl och varje grotta.

Det är inte svårt att hitta till pestkyrkogården. Jag svängde in mot Norra Vi vid Sunds kyrka. Där åkte jag cirka 6 kilometer tills det stod pestkyrkogård på en skylt till höger. Då befann jag mig vid Högmåla, cirka två kilometer väster om Norra Vis kyrka. Man måste köra igenom en gård för att komma rätt. Skyltar finns med små kors, bara att följa.

Snart nog visade det sig vara en väldigt liten kyrkogård. Kanske den minsta i landet?
Myndigheterna påbjöd att särskilda kyrkogårdar skulle inrättas då den asiatiska pesten började härja i Sverige. 25 oktober 1711 dog bonden Måns Persson som den allra förste i bygden i pesten. Han kom att följas av sina barn. Endast hustrun överlevde.
Farsoten härjade vidare i bygden, men det står oklart var de övriga döda begrovs. Pestkyrkogården i Högmåla lär vara den enda kända pestkyrkogården i Ydre. Naturligtvis kan det ha funnits fler, som nu fallit i glömska.

En gammal sägen påstår att hustrun satte sig på kanten av graven efter att ha begravt sin familj. Där skulle hon ha inväntat döden och sedan trillat ner själv däri.
Det finns en sten på graven som restes fyra år senare. Det är inte känt vem som reste den. Var det hustrun? Dog hon där vid graven eller levde hon vidare? Ja, detta kanske är ett fall för någon nyfiken släktforskare att ta reda på.
Pestkyrkogården är speciell och värd ett besök.

Runt graven sitter ett staket som även omgärdar en gammal lönn som sett sina friskare dagar. I gravens omedelbara närhet finns en trädgårdsbänk för den som vill sitta ner en stund med en kaffekorg och kanske fundera över bonden Måns Perssons livsöde.
Selo berg
När man så vill fara vidare och beger sig samma väg tillbaka, så ska ni absolut svänga upp mot Selos berg. Kroppen bör fungera något sånär om man ska kunna ta sig den ganska branta vandringen upp till den grotta, där stortjuven Selo lär ha bott, som i dag kallas Selo kammare.
Under tio års tid gäckade han bygden med sina stöldräder i början av 1800-talet.
Han begav sig till storstäder och sålde sitt tjuvgods och levde herreliv för slantarna, till det var dags att stjäla igen.
Det sägs att det placerats ut soldater som vaktposter för att få tag i tjuven och att Selo klädd till herreman, hade ridit förbi och vinkat och ropat:
-Selo hälsar, och det är jag!
Han lär ha retat gallfeber på rättvisans män i skogarna. Han infångades till slut och dömdes till livstids fängelse vid Ydre och Kinda häradsrätt.
Det sägs att han alltid kom till häst och efter att ha gått uppför berget och till slut nått den vackra utsiktspunkten strax ovanför kammaren, så tänker jag att han måste även ha varit en duktig hästkarl, denne Selo.

Fakta:
Det första dödsfallet i Ydre under pestens härjningar skedde den 25 oktober 1711.
Smittan kom sannolikt in via Karl den XII:s hemvändande trupper och spreds längs kuststräckorna.
Norrköping miste 2100 invånare mellan 1710 och 1711.
Skänninge miste hela 500 personer av sina totala 700 invånare under peståren.
Få pestkyrkogårdar har bevarats så som den vid Högmåla gård, som legat under gårdens olika ägares vingars beskydd.
Spökerier sägs ha ägt rum vid platsen då det gamla staketet revs 1920. På natten lär det ha hörts ett bankande och snickrande. Dagen efter syntes ingenting och bonden fick då brått att göra ett nytt staket. Sedan fick han sova lugnt.

Tattoogästspel i Ydre









YDRE
Torget kantades av Ydrebor, gammal som ung när ungdomsmusikkåren från Bad Kissingen i Tyskland marscherade in på torsdagseftermiddagen i Österbymo.
Det var en försmak om vad som komma skulle i Eksjö med start torsdag, Eksjö Tattoo.
Ungdomskåren bestod av 60 ungdomar i åldrarna 13 till 22 år. Som ledare och dirigent var Bernd Hammer, även chef för den musikskola som ungdomarna tillhör. Bad Kissingens ungdomsmusikkår har 67 framträdanden per år och har rest i såväl Argentina, Kina, Usa, Italien, Frankrike, Österrike och Spanien.

tisdag 10 augusti 2010

En travande bonde i Svinhult



SVINHULT

I Svinhult har det rått bråda dagar hela sommaren för bonden Tommy Svensson. Han har en maskinstation och gör en massa jobb på entreprenad åt andra bönder i trakten.
Han slår, tröskar, plöjer och pressar.
Tommys fru Gerd sköter bokföring och papper. Till EU ansökningar och liknande tar de hjälp av de som kan det bättre.
Det är dock inte det traditionella jordbruket som enbart tar Tommy och Gerds tid. Nej, det är hästarna också. För tillfället har de sex hästar och två av dem är travarna Ronja Black och Tap Tiara. Den sistnämnda är en tvååring som Tommy ska köra premielopp med i höst är det tänkt.
Annars har det legat lågt med travträningen i sommar. Förr om åren var det något som Tommy gjorde tillsammans med sin far, som faktiskt var den drivande faktorn och den som startade med travhästar i familjen.
- Det var på 70-talet. Första hästen vi köpte var ett fölsto som hette Linnea. Hon gav oss 18 föl genom åren. Den lille Absinth som vi har i dag är en släkting till den första hästen, säger Gerd Svensson.
Åldern tar ut sin rätt och i dag får Tommy och Gerd sköta hästarna själva. De har kört in alla hästarna hemma men sedan lämnat travämnena till Mantorp, till den forne proffstränaren Sture Lindström.
-Den bästa hästen var Affe, han sprang in 749 000 kronor säger Tommy.
Gerd bläddrar i pärmen och kommer fram till att Calle Koss sprang in nästan lika mycket, det vill säga 709 000 kronor.
-Det är tufft med trav, säger Tommy. Det går inte att leva på om man inte har en riktig stjärna. Det blir mycket kvällstid. Jag brukar komma hem vid ett om nätterna när man tävlat och så ska man upp och jobba på morgon igen, säger Tommy som haft sin amatörlicens sedan 1983.

torsdag 5 augusti 2010

Ramadan en muslimsk högtid



Ramadan är fastemånaden för muslimer som avslutas med festligheter och god mat. Den styrs av solen och månen och är olika lång i olika delar av världen.

-Att vara muslim i tillexempel Kiruna är inte så roligt kanske just på Ramadan. Då är det ont om tid att äta och dricka, skrattar Muhammad Abdi Barre från Somalia. Han ska försöka förklara för mig vad Ramadan är och hur det är att vara muslim här hos oss.

Han kom hit för tre år sedan. Fru och sex barn kom hit först i år. Han är 38 år och familjen bor i Österbymo. Muhammad poängterar att det är olika kulturer i olika muslimska länder. Han ger mig en förklaring ur somaliskt perspektiv.

När det är Ramadan får alla över 15 år, inte dricka och äta under dagtid. Man och kvinna får inte heller ha umgänge med varandra. På natten är dock allt tillåtet.
-Här där vi bor nu startar Ramadan kl 02.36 på morgonen och pågår till kl 21.11 under 29 till 30 dagar. I Somalia pågår Ramadan bara i 12 timmar mot 19 i större delen av Sverige och 20 uppe i Kiruna.
-Under cirka fem timmar får vi äta och dricka och då börjar vi alltid med fyra bitar Timir. Det är välsmakande och kommer från träd, en slags kåda förklarar Muhammad.
Ramadan startar i år den 14e augusti och pågår i fyra veckor. När fastetiden är över är det stor fest, Idul fitri. Efter två månader firas Idul adha. Då träffas släktingar och vänner och man har vad vi kallar knytis.
Själva meningen med fastetiden är att man ska känna hunger.
Jag frågar vad som händer om man fuskar och äter lite ändå.
Muhammad skrattar och svarar:
-Ingen fuskar. Alla har koll på alla.
Om någon avbryter då, säger jag.
-Då blir den bara straffad av Allah.

Muhammad fortsätter:
-I Sverige syns inte månen så bra, så vi får veta från vänner i tillexempel Saudi Arabien exakt tid för Ramadan. I Kiruna lyser solen så länge, så många muslimer reser bort under Ramadan för att slippa vara utan mat över 20 timmar per dag.
En muslim ber fem gånger om dagen. Under Ramadan pågår bönetiden i två timmar under den tid på dygnet när de får äta och dricka. Bönen heter Salatu Tarawih och är särskild för just Ramadan.
Under själva fastemånaden ska man vara en god människa, och ingen får prata illa eller skvallra om någon. Det förpliktar också att hjälpa varandra. Den som har pengar måste dela med sig till en fattig under Ramadan.
-Ett exempel, säger Muhammad och fortsätter:
-Om jag har pengar så ska jag ge till en fattig 400 gram ris gånger fyra, samt 400 gram majs gånger fyra, per person i min familj. Vi är åtta stycken, och då skickar jag pengar som motsvarar vad den mängden ris och majs kostar i Somalia om det är dit jag ska skicka dem. Mottagaren måste då köpa ris och majs för pengarna.

-Under Ramadan får inga krig startas. Det är inte tillåtet att ta andras liv. Men det är tillåtet att försvara sig under attack, säger Muhammad.

-Jag gläds åt Ramadan, en tid för glädje, avslutar Muhammad.

Kullarp- en radby på Östergötlands tak





Alldeles i närheten av Östergötlands högsta punkt Stenabo, ligger en radby, med fyra gårdar i rak linje. Mycket vackert och annorlunda.

Som mitt tredje smultronställe vill jag ta er med till Kullarp, placerad 310 meter över havet. Parstuga, tvillingstuga och enkelstuga ligger tätt tilsammans precis som de gjort sedan slutet av 1700-talet. Runt byn finns gamla åkertegar och beten.

Att hålla sams här har tydligen inte varit ett problem, men ett måste. För när den ena bonden skulle ta in sina kor till lagården för mjölkning, fick han passa upp så inte den andra bonden i grannhuset var i färd med att ta in i sina kor. Alla kor gick lösa då, och fick fösas från ett bete, över gårdsplan och in i rätt lagård. Det måste ha varit ett litet pusslande med det, kan man förstå då man står där på gårdsplanen och tittar.

Åtråvärd loftbod
En mycket vacker loftbod möter min blick. Tidigare har det funnits en likadan till alla fyra gårdarna. Den som ännu står här ville Skansen ha, men det blev inget av med det.
Dokument vittnar om Kullarps historia ända till 1545, men troligen har den en äldre historia än så. På den tiden hette byn Kullatorp. Fram på 1820-talet bodde här ett femtiotal personer. Det har aldrig varit fråga om någon hemmansklyvning i Kullarp.

På femtiotalet skulle det tas flygfoto på radbyn. Två grabbar lade då en stege upp på taket från mjölkrummet och klättrade sedan upp på det branta sticketakets nock för att komma så nära flygmaskinen som möjligt. Jag har haft förmånen att se det kortet och nog ser man två små filurer på taket alltid. Det var stort med flygplan på den tiden.
Här fanns också fyra slipstenar på rad då, så att alla fyra gårdsägare skulle kunna slipa sina liar då det begav sig, berättar Elis Östh för mig, en av filurerna på taket. Slipstenarna stod i närheten av visthusboden. Därinne stod ibland en tunna sill. Då kunde de boende bara hämta det antal sillar de ville ha och skriva upp på en lapp. Det säger lite om hur nära och förtroligt det var här i byn
Hitta dit
Enklaste vägen kanske att hitta dit, är att ta sig från Österbymo till Rydsnäs. Sväng mot Axebo i Rydsnäs. Där vägen sedan delar sig håller du höger. Sväng höger igen där det står Kullarp 1. Gården går inte att missa.

När man sedan åker därifrån kan man ta till höger i den korsningen där det stod Kullarp 1. Vid Axebo kör man rakt fram. Då kommer du till Östergötlands högst belägna sjö, Solbergasjön på över 300 meter över havet.

Fortsätter du så en bit till ser du snart Stenaboskylten till vänster. Stenabo ligger på den högsta punkten i länet med 321 meter. Då du kört en bit till kommer du snart till Gällerstena, där tar du vänster. Vid den T-korsning du sedan hamnar vid, svänger du vänster för att komma till Österbymo eller höger för Svinhult. Valet är ditt, många outforskade äventyr lurar runt knuten.

Hinderbanebrännboll på lermosse





Det årliga tonårslägret på Norra Vi gården har pågått i en veckas tid. Höjdpunkten är brännboll på mossen på lerig hinderbana.
Det är 95 ungdomar i åldrarna mellan 13 till 19 år som träffas i Norra Vi i år för att känna gemenskap, och få ha roligt med liksinnade. Lägret är i 8 olika missions- och ekumeniska församlingars regi. Höjdpunkten är att spela brännboll i den svarta lervällingen på mossen för att sedan bada av sig den svåravtvättade sörjan i sjön Sommen. Skor och kläder blir sig aldrig mer likt igen. Men kul var det.

onsdag 4 augusti 2010

Roddar dramatik









ASBY

Sommaroddens andra deltävling avgjordes i stor dramatik på herrsidan då Asbys lag knäckte inte mindre än två åror och en årkult. Simon Edefors höll i båda årstumparna.
Sedan 2004 har tävlingarna pågått. Det startade med jubileet av Boxholm II:s 100 årsjubileum. Första året var det fyra båtar och i år är det sju stycken.

Publikintresset var stort och en sann folkfest blev det på stranden i Asby. Tävlingen vandrar runt i bygden kring sjön Sommen och på onsdagen var det Asbys tur att arrangera.
Alla båtar startar från stranden med en vändning och sedan är det en kamp ut till en boj med flaggor på. Där hämtar varje lag en flagga och vänder sedan in igen, för att lämna över till en flagghämtare på stranden, i sann stafett anda. Därefter ror de ut båten igen till nästa boj, med nästa flaggfärg tills alla fyra flaggorna är i hamn.

Först ut var damerna i sex stycken Sommaskep. Sommen saknade ett damlag. Asby var hungriga och hade kapten Grogg vid rodret. Iförd sjörövarhatt förde hon sitt lag mot en andra plats mot vinnande Bocksholm som hade en liten ledning redan efter att ha plockat första flaggan. Josefin Andersson, takthållare i vinnande Bocksholmslaget säger:
-Skönt! Nu känns det skönt. Vi har tränat så mycket för att vinna det här.
Lika nöjd var inte Simon Edefors i Asbys herrlag. Reserv åran låg på stranden när den första gick av. Vid nästa vändning gick så den andra av och sedan årkulten trots detta kom laget fyra.

-Vi får vara nöjda ändå. Vi behöll fjärde platsen i alla fall. Det är bara att gratulera Bocksholm till segern.
Simon fortsätter:
-Det är bara att snickra vidare för de i laget som har semester.
Tävlingarna fortsätter nu i Norra Vi på fredag och avslutas på lördag vid Torpa brygga.

tisdag 3 augusti 2010

Nya vandringsgesäller i Kvarnarp





I lördags var det jubileumsfest i Kvarnarp. Det firades att René Mraule och Christian Scharf varit i Kvarnarp i fem år .
-Alltid när det står mat på bordet eller vi har fest så kommer det en ny vandringsgesäll, säger René .I lördags kom två nya.
-Jag tror de luktar sig hit, skrattar han.

René Mraule har också varit vandringsgesäll och tillsammans med Christian Scharf slog de sig ned i Sverige.

-Någonstans ska man ju stanna, säger René. I Kvarnarp beslutade de sig att öppna en knutpunkt i Sverige för vandringsgesäller knutna till föreningen Die rechtschaffene fremden Zimmer-und Schiferdeckergesellen.

Från Tyskland har de vandrat och liftat och det är en 800-årig tradition. Förr var den ett måste, nu gör man den för sin egen skull men man måste ändå följa en rad regler.

En förutsättning är att man inte har barn, att man inte är kriminellt belastad och är skuldfri.

Kläderna utgör viktig symbolik. Hatten visar att mannen är fri och utan förpliktelser.

Jackan har sex knappar för sex dagars arbetsvecka. Västen har åtta knappar för åtta timmars arbetsdag. Kravatten är kännetecknet för föreningen. Skulle gesällen begå ett brott under sin vandring, tas kravatten av och han utesluts.

Byxorna har dubbla blixtlås. En gammal sägen säger att det är för att snabbt kunna komma ur dem ifall man ramlar över bord. Av samma anledning är byxorna utsvängda för att skorna ska komma igenom vid drunkning. En annan säger att det sistnämnda är för att inte snickaren ska få sågspån i skorna.

Det är inte tillåtet att ha andra smycken än ett örhänge. Förr hade det större symbolik. Då skulle det vara i guld så man kunde betala sin egen begravning. Nu spelar inte materialet någon roll.

I sin hand har han en vandringsstav. En stav som skall finna sin ägare och inte tvärtom. Det är tillåtet att ta emot en stav som gåva men många ramlar över den i skogen. Han bär också ett knyte som är en gånger en meter där han bär sin packning, sitt liv. Gesällen har ingen bil, lägenhet eller mobil. Således inga kostnader men ofta inga pengar heller.

Därför liftar han, får ofta mat och husrum gratis, ibland mot en snickarinsats. Att ta upp en liftare i gesällkläder är ofarligt. Systemet tillåter inga busar.

Vandringen skall pågå i minst tre år och en dag. Första året ska ske inom de tysktalande länderna. Det andra året inom Europa och på det tredje står hela världen öppen.

Tilman Haske och Sören Hansen kom i lördags och har haft tur som fick lift med en bil ända från Växjö. Det är inte så lätt att lifta i Sverige och nästan bara utländska medborgare plockar upp killarna. Folk behöver dock inte vara rädda. Deras klädsel är känd världen över och är ett bevis på pålitlighet. I Tyskland, Schweiz och Österrike är det aldrig några problem.

Kvarnarp har ersatt Stockholm som enda knutpunkt i Sverige. Runt om i världen finns 54 ställen, varav Norge har tre. Efter två till tre månader här har Sören och Tilman tänkt ta sig till Tromsö i Norge. De söker nu snickararbeten i Ydre trakten under tiden.

De är fullt utbildade byggnadssnickare båda två.

-En gesäll äter dubbelt så mycket som en vanlig person, skrattar René. Jag kan ta emot 20 man här för natten, med tio i varje rum. De jobbar lite här om de vill men är fria att gå vidare om vi inte avtalat något. För ett avtal gäller.

På en vandrargesäll kan du lita på!


söndag 1 augusti 2010

Trea på rallypallen i SWRC

Patrik Sandell och Emil Axelsson Foto: Redbullrally.com McKlein


I torsdags startade Finska rallyt. 120 bilar i startfältet.
En av de tävlande ekipagen var Patrik Sandell och Emil Axelsson, med en Skoda Fabia S2000. I år firade tävlingen 60 års jubileum och intresset för tävlingen var enormt.

-Det har gått skitbra, utbrister Emil. Det finns absolut inget att klaga på. Patrik och Emil hamnade på prispallen som nummer tre, bara 19 sekunder efter P-G Andersson som hade problem med servostyrningen. Emil fortsätter:

-Vi har blivit rankade vårt bästa VM rally någonsin på det sätt vi utfört tävlingen och med den fart vi hade. Trots bromsproblem, som gjorde att de fick åka en sträcka med bromsar på bara tre hjul och en annan sträcka helt utan bromsar. De blev fruktansvärt besvikna och tappade en halv minut till den föreliggande åkaren, ett gigantiskt jobb att plocka in.
- Det är aldrig roligt när det blir problem med bromsarna, säger Emil Axelsson.De fick då veta att P-G hade problem och satsade allt som gick utan att göra dumma misstag. De tog igen 15 sekunder men det skilde ändå 19 sekunder i mål.
-Det var få ställen vi hade kunnat åka snabbare än vi gjorde. Möjligtvis någonstans hade vi kunnat plocka 15 sekunder men det var plattan i mattan hela tiden.Emil fortsätter:-Skillnaden hade nog inte varit mer än ungefär tre sekunder om både vi och P-G sluppit problem. Finska rallyt är den häftigaste tävling som finns rallymässigt. Allt annat förbleknar i jämförelse.Emil beskriver lyriskt raksträckor, krön, svängar och vägens lutning.

Han berättar hur de utmanar naturlagarna hela tiden och att hela året går i väntans tider på finska rallyt.Patrik fick flyga helikopter hem och Emil tog färjan, men lovar att han ska ta igen det vid tillfälle. Han är fruktansvärt nöjd över resultatet och vittringen är stark efter guldmedalj. Jakten fortsätter.

Härnäst följer hemkomst till Ydre för Emil på måndagkvällen och en vecka ledigt tror han att det kan bli. Sedan bär det av till Österrike för asfaltstest och sedan fortsätter killarna till Tyskland för deras första VM tävling där på asfalt.-Vinnaren Juho Hännynen var övermäktig och visade ytterst skickliga kunskaper, avslutar Emil och går för att uppgradera sin hytt.