Ydre från start till mål

Auckland, Australien Foto: Redbullrally.com McKlein



Rallystjärnan kopplar av hemma

En ödmjuk, blott 27 årig kille på elitnivå med hela världen för sina fötter, så kan man sammanfatta Emil Axelsson från Österbymo som susar fram längs rallybanorna över hela världen.

Som femåring visste han vad han ville bli, kartläsare i rally och inget annat. Pappa körde rally och tog medaljer.

Medaljer kom Emil att förtjäna också, men betydligt fler än pappa.

Emil Axelsson är kartläsare på yttersta elitnivå och nosar på toppen. Det är bara ett par pusselbitar som saknas nu till det stora målet, VM guld.

-Det är svårt att förmedla hur stort det är, säger Emil.

En magister examen i ekonomi har han dock lyckats få ihop trots den pågående elitkarriären.

-Jag hade inte kommit tillräcklig långt i sporten då, kunde inte släppa det ena för det andra, säger Emil.

Ekonomiintresset i dag handlar mest om olika sponsorkontrakt. Annars är det noter som gäller. Inte traditionella noter i musik, utan noter som beskriver fart, gupp, grader på kurvor, avstånd med mera. Han är kartläsare åt Patrik Sandell och de har lagt sina liv i varandras händer.

- Det jag gör att ge exakt information vid exakt tillfälle med olika rytm och timing, säger han.

-Det handlar om att kunna lita på varandra, säger Emil.

Samtidigt utnyttjar de varandra för att nå sina mål. Med farter upp över 200 kilometer i timmen ibland, slår han fast att det inte är ofarligt och inte heller normalt det han gör. Han är inte rädd särskilt ofta, men det händer och han har respekt för det de pysslar med.Det är en häftig känsla att sitta bredvid när det börjar gå fort, ett krön, så ser vi bara himmel, vi ser inte vägen men Patrik litar på mina noter och svänger exakt så mycket som jag säger, han litar. I Ryssland gick det i snitt i 147 kilometer, säger Emil. I snitt, på vanliga vägar. Det blir mycket adrenalinpåslag då, ler han.

-Förhållandet till fart är tudelat. Det handlar om respekt och konsekvens.

Sandell och Axelsson har varit ett rallypar sedan 2006 och på aftonbladets nätbilaga kan man följa deras framfart världen över via WRC-bloggen på sportsidorna.

Bilen är en Skoda Fabia Super 2000 med 270 hästkrafter. En fullfjädrad rallybil vars biltyp blir huvudklass nästa år.

Bara i år har de tävlat i Sverige, Jordanien, Nya Zeeland, Kina 4 gånger och Mexico.

2008 hade Emil 265 resdagar runt om i världen. Han har åkt rally på alla kontinenter utom i Afrika. Han har skrapat ihop 65 000 flygpoäng vilket talar sitt eget språk.

Resandet är ju en process i sig. Visumansökningar, blanketter, planering mellanlandningar som kräver sina visum. Varje liten detalj måste planeras för att undgå energiläckage vid tävling.

2005 stod han på en stubbe med Patrik i Finland och tittade på rally. De hade varit uppe sedan halv fem på morgonen och stod där till klockan sju på kvällen. Bilarna for förbi i 150 kilometer. De stod där och spånade om att det här borde vi göra nästa år.

-2006 stod vi på startlinjen, säger Emil.

Att leva så nära som killarna gör i rallycirkusen, kräver att det fungerar.

-Vi är aldrig längre från varandra än en underarmslängd. Förr delade vi dubbelrum, men nu har vi var sitt. Man behöver få stänga dörren om sig ibland. Vi är tillsammans 80 procent av tiden så det vill verkligen till att det fungerar och det fungerar bra, konstaterar Emil Axelsson.

Nu väntas årets höjdpunkt, Finska Rallyt, den mest prestigefyllda tävlingen i rallykalendern.

-Vinner vi där kan vi vinna var som helst, säger Emil.

Göran Henriksson på Olsbergs i Eksjö har han att tacka för mycket. Göran lyfte fram och stöttade Emil och Patrik 2006, deras första år i rally VM. Segern gjorde det mindre svårt att ta sig fram med sponsorer och kontrakt. De har tagit sig vidare steg för steg.

Tidigare försökte Emil ha koll på allt. Han ville veta alla detaljer om allt, när var hur de skulle resa.

-Jag har utvecklats mycket som människa och fått lära mig släppa och landa i någon annans händer. I Kina vet vi inte mer i stort sett än att vi ska till norr eller söder. I Finland vet man däremot vilken by man ska till.

-Jag reser med min hjälm och mina overaller, pass och telefon i stort sett.

Att samarbeta med olika kulturer är häftigt tycker Emil. Det har de verkligen fått gjort därute.

-Vi jobbar på ett nära sätt och det blir inte så självklart med andra kulturer som för oss svenskar, fortsätter han. I Sverige väger ett handslag tyngre än i vissa andra länder och man får vara mer på hugget. Det finns också andra som är bättre än oss på att jobba. Det är väldigt häftigt när vi får ihop teamet med folk överallt ifrån. Det har givit mycket erfarenheter och mindre fördomar.

Han är van att ha koll på vad som sker ute i världen, vad gäller stora nyheter. Det går inte att hänga med på idag då han måste fokusera så oerhört på sitt och det känns märkligt säger han att missa stora katastrofer och andra händelser.

Emil har hur mycket som helst att berätta. Tre timmar med honom flyger förbi, och han tar med mig till Kina, Ryssland, Jordanien, Argentina, ja över hela världen. Han berättar mycket om de kontraster som utgör hans liv.

Jag frågar honom om hans hälsa, hur fungerar mat och sömn med detta intensiva resande?

Emil berättar:

-Nummer ett, jag är inte jätteknusslig med mat, det skulle inte fungera om man vore det. Kina är ett jobbigt land vad gäller maten. Där kan du inte beställa en coca cola ens, för de vet inte vad det är. Ändå lär det vara det näst vanligaste ordet i världen efter hello, säger han.

-Men vi hittade IKEA i Kina och då kunde vi köpa knäckebröd och andra svenska produkter. Frukosten är så viktig. Kineserna vet vid det här laget att vi inte vill äta hund, katt eller orm, men de finns i burar utanför restaurangerna. Språket försvårar också vid matbeställning. På vissa ställen får man låta istället när man ska beställa. Vill man försäkra sig om att det inte är hund får man säga voff voff och se frågande ut, skrattar Emil.

Han säger sig vara mer noggrann idag med att ta till vara sömn så han håller sig pigg och fräsch. Oftast blir det nattflyg så att de sitter av resan sovandes.

-Det är så små marginaler på toppen och det är det lilla som gör det.

Emil har missat i stort sett varenda vanlig turistattraktion. Istället har han varit på 2500 meters höjd i Mexico och trott han varit på en soptipp, där det visat sig bo människor i små plåtskjul. I Kina, nära den ryska gränsen var det -36 grader där skogshuggarna var i fullt arbete. Han har också sett små fem åriga grabbar springa barfota i Jordanien i +47 graders hetta, där asfalten blödde.

-Vid tävlingar i + 39 graders värme dricker jag tio till femton liter vatten per dag.

Allt detta har gjort att han uppskattar saker mycket mer. Kanske också det som bidragit till den ödmjukhet Emil utstrålar.

När vi kommer till frågan om att bilda familj blir han tankfull och tystnar en stund.

- Det är ju oerhört svårt att kombinera med det här livet och uppenbarligen har jag inte lyckats än. Men det får komma när det kommer. För att nå mitt mål måste jag göra uppoffringar. Jag har inte mött någon än där jag har fått det att fungera, det blir en ohållbar situation då den ena är borta hela tiden. Men en och annan historia har jag att berätta för barnbarnen på hemmet i alla fall, säger han med ett leende.

En stor upplevelse för rallyparet var när han och Patrik kom som första bil in på arenan i Argentina under VM. De skulle promenera 500 meter, vilket tog 45 minuter inför 65 000 åskådare. Kontrasterna är många.

-Därute på tävlingar är det stenkoll, noga förberedelser, detaljer som ska stämma in i det minsta. Det går fort och inkluderar mycket logistik, möten med människor, mat och olika kulturer. Poff så är man hemma i Ydre och så är det bara lugnt, säger han.

Nu ska han träna. Han har ont och ska cykla sju mil i dag. Tränar inför Vasaloppet på cykel 14:de augusti, som om han inte hade nog i kalendern. När jag träffar Emil är det två dagar kvar innan de ska ta färjan över Östersjön mot Finska Rallyt i Jyväskylä, årets höjdpunkt. En ruskigt snabb tävling som dessutom firar 60 år i år.

Hur länge orkar du leva så här, undrar jag.

-Jag lever min dröm, men kommer jag inte framåt och slutar utvecklas som människa så lägger jag av inom två år. Jag behöver inte åka för åkandets skull. Går det bra så fortsätter jag i tio år till. Det är för få som vågar göra det de vill och begränsar sig redan i tanken. Vågar du säga vad du vill är det lättare för din omgivning att förstå och samtidigt hjälpa dig framåt.

-Jag ska ha gjort allt jag kunnat för att nå målet och jag slutar inte förrän jag inte har mer att ge. Jag vill inte ångra tåget som gick.

Emil säger också att det är viktigt med små delmål på vägen och att det är tur att han inte visste innan hur mycket som krävdes för att nå dit där han är idag.

-Det är viktigt att ta steg för steg och att inte ta tre på en gång, för det kanske man inte är mogen för.

I oktober lanseras ett tv-spel där Emil är sig själv som tv-spels figur. Han skrattar.

-Ja, det är faktiskt hyfsat likt med, säger han.

Emil har många bollar i luften. Det gäller att tänka brett och inte bara rally. Det är mycket event under vintern och killarna får vara med om så mycket och får en bred erfarenhet.

-Allt man gör innebär fart och glädje, säger Emil.

-I vintras var de i Jämtlandsfjällen. De körde 18 mil på skoter under en dag från topp till topp och hamnade i Rörvattnet.

Den som drev stället där visade sig ha rötter i Österbymo och vars syster hade varit klasskompis med pappa. Otroligt, konstaterar Emil.

-Tre dagar innan var han i Jordanien. Kontrasterna kantar killarnas väg.

-De har också startat Skoda Safety Academy en skola där de utbildar ungdomar i Sverige till att bli bättre bilförare.

-Jag kan tänka ibland när jag står vid OKQ8macken hemma och tankar innan jag ska iväg att starten går alltid här i Österbymo, snart är jag på Arlanda och så iväg igen, säger han.